Hur många människor i Norden lever med spelproblem? Det är en fråga som ofta återkommer i debatten om spelmarknaden, men svaret är långt ifrån enkelt. Uppskattningarna varierar kraftigt beroende på mätmetod, definition och tidsperiod. För politiker, myndigheter och vården innebär det en utmaning: utan tillförlitliga siffror är det svårt att utforma effektiva åtgärder.
I grunden handlar det om en kollision mellan statistik och verklighet. Spelberoende är inte bara en siffra, utan en komplex social och medicinsk problematik som påverkar människor på olika sätt – gfar.net. Samtidigt måste samhällen kunna kvantifiera problemen för att förstå deras omfattning och prioritera resurser.
Olika definitioner av spelproblem
En central förklaring till skillnader i uppskattningar är definitionerna. Vad räknas egentligen som spelproblem? I forskningen används ofta tre nivåer: riskspelare, problemspelare och personer med spelberoende.
Riskspelare är de som spelar på ett sätt som kan leda till problem i framtiden. Problemspelare har redan upplevt negativa konsekvenser, till exempel ekonomiska svårigheter eller konflikter. Spelberoende innebär ett mer allvarligt tillstånd, ofta jämfört med andra beroendesjukdomar.
I praktiken glider dessa kategorier in i varandra. En person kan röra sig mellan nivåerna över tid, och gränserna är inte alltid skarpa. Detta gör att statistiken blir osäker och svår att jämföra mellan länder.
Metoder för mätning
I Norden används flera olika metoder för att uppskatta spelproblem. En vanlig modell är befolkningsundersökningar, där ett representativt urval av befolkningen får svara på frågor om sitt spelande. Frågorna bygger ofta på internationella skalor som PGSI (Problem Gambling Severity Index).
En annan metod är att analysera registerdata, till exempel från självavstängningssystem som Spelpaus i Sverige eller ROFUS i Danmark. Här finns dock begränsningar, eftersom dessa system bara omfattar personer som själva aktivt valt att stänga av sig.
Ytterligare en metod är att använda kliniska data från vården – men eftersom många spelproblem aldrig leder till vårdkontakt riskerar dessa siffror att underskatta den verkliga omfattningen.
Skillnader mellan länderna
De nordiska länderna har publicerat olika uppskattningar. I Sverige visar studier att mellan 1,3 och 2 procent av befolkningen har spelproblem, medan ytterligare runt 4–5 procent räknas som riskspelare. I Danmark är siffrorna något lägre, men med liknande fördelning. Finland har rapporterat att cirka 3 procent har spelproblem, medan Norge ligger på liknande nivåer.
